Carpe Diem

jag fick ett återfall igår.
jag stoppade i mig en massa tabletter verkligen inget jag e stolt över men nu e de som de e.
minns typ inte ett skit från igår. o egentligen så kanske de e bra men jag vill veta vad jag sa till alla för vad mams berättade så va jag mycket arg o sa en massa elaka saker till alla som va i min närhet. jag minns en läkare på Piva som jag inte kunde ha i närheten utan att bli förbannad. så hon fick snällt hålla sig borta från mig.
men jag skäms fy fan va jag skäms. o jag kan inte backa tiden o få de o gjort nu e de som de e helt enkelt.
ska prata me en psykolog på månadg wow äntligen de trodde inte de va så illa me mig som de e..

Pappa har precis varit här o pratat en hel del me mig. de kändes mycket skönt faktiskt o Johan kommer hit me sen för han blev mycket rädd igår o han tar på sig hela skulden men de ska han verkligen inte göra.
de som va jobbigast igår o de som jag minns bäst va att jag fick tjata på att Linus skulle komma in. men han kom o de e jag glad för men jag va inte så snäll emot han iheller. alla fick sig en rejäl dos av min aggression igår.

fy fan för mig igår måste jag säga..

men nu ska jag gå o lägga mig på soffan o läsa en bok.

jag o mams har oxå kommit fram till olika fritidsaktiviteter som jag ska börja me.. ser verkligen fram emot de. nu har jag varit på botten igen. o nu börjar den långa o jobbiga vägen upp och tillbaka igen.

nej nu kallar min bok o en kopp thé