Carpe Diem

nej verkligen inte.
nu e de slut på min flykt nu ska jag istället vända mig om o stirra mina problem i vitögat.
jag kan inte fly de blir verkligen inte bättre av de.
ska ta tag i allt så e de bara..
visst de kommer eh vara lätt men jag ska lyckas jag ska inte ge upp för jag vill inte de. jag e trött på att vara svag jag e trött på att inte veta vem jag e längre..
jag ska ta reda på de.
som tur e har jag vänner som kan påminna mig om vem jag e. de som lärde känna mig innan jag träffade en viss person som bröt mig ner totalt.
vänner som funnit här för mig sen jag va 14 år. de kallar jag för äkta vänskap så e de bara..
de vet vem jag e o de ska hjälpa mig tillbaka till mig själv igen o jag vet inte hur jag ska återgälda dom men jag vet att de blir glada bara jag mår bra. så nu e de dags igen.
'denna gång har jag hela min familj bakom mig för nu vet alla hur jag egentligen mår. ville egentligen inte att de skulle veta men nu vet dom. o de ringer varje dag nu o kollar upp mig.
mams ville ringa mig från jobbet men hon avstod jag va faktiskt bara själv i 2 och en halv timme o under den tiden såg jag till att jag gjorde nåt..

nej nu ska jag hämta mitt thé o slå mig ner i soffan me mams och Gun Doris igen...
kände bara att jag va tvungen att skriva att jag tänker inte fly mer..

o jag har bestämt mig jag ska nu äntigen våga ta mig ner till Håkasn grav igen. ett års sen jag va där nu. jag måste. Gyttes grav e inte lika farligt kör förbi kyrkogården varje gång jag ska till och från jobbet o brukar stanna till o säga hej. men nu ska jag verkligen till Håkans grav!!!

bye bye