det finns en saknad
för en person...
de känns så tomt just nu men de kommer gå över igen om en stund. de brukar göra de.. men de finns så mpnga minnen så mkt som jag saknar me dig. som jag saknar över huvudtaget.. de e så ensamt just nu.. tårarna e på väg. jag vet inte vad jag ska ta mig till för tillfället..
hur orkar jag egentligen??? gå varje dag me en saknad. en saknad som tar kål på en. hur kunde detta hända.. varför.. ja de kan man ju fråga sig men aldrig få svar på känns de som...
vill bara höra din röst igen som säger att allt kommer bli bra. men jag kommer aldrig höra dig säga de igen.. o va fan så vill jag inte ha de men vad kan jag göra....
mina tankar går ofta till dig särskilt nu särskilt när de har me sjukhus o göra. nålar o sånt skit.. men hoppet om att en gång få träffa dig igen får mig att fortsätta. att du ska vara stolt över mig de får mig att kämpa vidare.
du räddade mig en gång för 5 ½ år sen o de e jag evigt tacksam över. o du kommer fortsätta att få mig att vilja mer att kämpa mer..
så tack för den tiden jag fick uppleva me dig för jag vet att den tiden aldrig kommer tillbaka o jag hatar den tanken men så e de. jag måste bara inse de.
tiden jag har framför mig den kommer vara svår jobbig mörk och kanske ensam men jag kommer klara de. för jag vet att de e bäst för mig o alla andra i min närhet att jag inte ger upp att jag inte försvinner utan bara kämpar vidare. men de e svårt. hur mkt ska en person klara egentligen? klarar jag mer?
men det är dom som utsätts för saker som är starka de e dom som orkar. som min moster brukar säga att jag o mams e starka mkt starka för hon hade verkligen inte klarat av de vi klarat. ja men de e inte kul att utsättas för nedgångar hela tiden.
men jag kämpar jag har lovat 3 personer där ute att inte ge upp. de e dom som verkligen lyssnat då när de va illa ute för mig i somras... så tack till Linus, mams & Fiffon för ert stöd.
nej nu ska jag göra annat som får mig på bättre humör
de känns så tomt just nu men de kommer gå över igen om en stund. de brukar göra de.. men de finns så mpnga minnen så mkt som jag saknar me dig. som jag saknar över huvudtaget.. de e så ensamt just nu.. tårarna e på väg. jag vet inte vad jag ska ta mig till för tillfället..
hur orkar jag egentligen??? gå varje dag me en saknad. en saknad som tar kål på en. hur kunde detta hända.. varför.. ja de kan man ju fråga sig men aldrig få svar på känns de som...
vill bara höra din röst igen som säger att allt kommer bli bra. men jag kommer aldrig höra dig säga de igen.. o va fan så vill jag inte ha de men vad kan jag göra....
mina tankar går ofta till dig särskilt nu särskilt när de har me sjukhus o göra. nålar o sånt skit.. men hoppet om att en gång få träffa dig igen får mig att fortsätta. att du ska vara stolt över mig de får mig att kämpa vidare.
du räddade mig en gång för 5 ½ år sen o de e jag evigt tacksam över. o du kommer fortsätta att få mig att vilja mer att kämpa mer..
så tack för den tiden jag fick uppleva me dig för jag vet att den tiden aldrig kommer tillbaka o jag hatar den tanken men så e de. jag måste bara inse de.
tiden jag har framför mig den kommer vara svår jobbig mörk och kanske ensam men jag kommer klara de. för jag vet att de e bäst för mig o alla andra i min närhet att jag inte ger upp att jag inte försvinner utan bara kämpar vidare. men de e svårt. hur mkt ska en person klara egentligen? klarar jag mer?
men det är dom som utsätts för saker som är starka de e dom som orkar. som min moster brukar säga att jag o mams e starka mkt starka för hon hade verkligen inte klarat av de vi klarat. ja men de e inte kul att utsättas för nedgångar hela tiden.
men jag kämpar jag har lovat 3 personer där ute att inte ge upp. de e dom som verkligen lyssnat då när de va illa ute för mig i somras... så tack till Linus, mams & Fiffon för ert stöd.
nej nu ska jag göra annat som får mig på bättre humör
Kommentarer
Trackback
