Carpe Diem

har jag i mitt huvud för tillfället... ibland tar de nästan knäcken på mig men jag kämpar vidare för jag vet att jag har min familj och mina vänner som stöttar mig.
men för de mesta nu för tiden så håller jag de mesta för mig själv för jag vet att de blir sårade om jag säger hur jag verkligen mår ibland..
jag tror inte att de riktigt kan förstå sig på mig. men de nog för att jag inte tillåter nån att göra de. jag e kanske en ensamvarg då...
men de känns som om de e bättre att jag e tyst så de kan må bra o tro att jag oxå gör de.. men visst de känns mkt dumt att hålla de hemligt men jag orkar inte vara den som drar ner på stämmningen längre... jag försöker hela tiden ha nåt att göra så jag slipper tänka så mkt på de dåliga...
men jag vet oxå att jag kan inte skjuta upp de att jag inte ska hålla allt inom mig men de kommer de tror jag iallafall.. man kan bara hoppas...
ja jag ska ta tag i mitt liv mer än vad jag redan gör. jag har ett jobb som jag trivs kanon me.. jag pluggar o jag tycker de e mkt intressant inte roligt denna veckan me så mkt jobb samtidigt.. men de blir bättre=) man måste ibland leva på hoppet för att orka=)

nej nu ska jag göra lite annat så jag slipper sitta o fundera mer på detta.....