mitt liv som en knarkares syster

ja de kan man ju säga ibland..
man hoppas hela tiden att han ska ta sig i kragen o hålla sina löften me att lägga av ..
men ja man tror ej så mkt på han längre..
han lovade att han inte skulle röra mer men ja de löften va väl inte värt så mkt för honom..
men han vet hur mkt han sårar mig.... o jag vet att innerst inne så hatar han sig själv för de...
som han sa till mams i söndags när han ringde henne.... jag e den enda som går in helhjärtat för honom.. men konstogt då.. de e min bror jag älskar han de e han o jag mot världen... han e min stöttepelare genom livet...
jag e den som ringer hans polare just nu o berättar att han inte alls kan snacka me dom... o de får de ta..

nu har jag städat o kom på att jag har mkt av mina tivolikläder hos mams för jag hängde ju tvätten där igår så jag måste hämta de hos henne. saker o ting e framlagda lite grann... men måste som sagt ha kläder me ha ha ha....

nej nu ska jag fortsätta här hemma.... har städat lite med..

ha de

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback