jaha ja....
den 31 oktober 2008 bad jag min bror att dra åt helvete...
jag har sedan i två års tid ägnat en hel del tankar åt honom.. både bra och dåliga.. men har han tänkt på mig egentligen?
nu tog jag ännu en gång första steget... varför kan han aldrig visa en enda känsla..
mamma frågade mig hur de kändes att träffa honom.. ledsamt glädje nåt???
men nej jag kände inget när jag träffade honom jag va som ett tomt skal tyvärr.. kunde jag inte ha känt nåt? men de kanske va min själ som sa till mig att jag gett upp att han aldrig kommer ändra på sig...
de e synd men han bevisar inget för mig...
han pratade en hel del om att han nu insett en massa.. men om han nu gjort detta varför gick han då "på" min kollega o vän om att vi arbetar ihop o att han inte visste de o så.. ehh han behöver väl inte veta allt om mig egentligen.. kanske den dan då han visar lite mer intresse för att få lära känna mig igen så kanske.. men tills dess så e han samma person som han varit de senaste åren...
jag älskar självklart min bror o de har varit en börda att inte varit vän me honom.. men efter idag när jag inte kände nåt då visste jag att mitt hopp va borta.. om de kan komma tillbaka de vet jag inte de återstår att se... men jag kommer ändå att minnas han för den han kan va eller kunde kanske de bara e nu.. jag vet inte länhgre jag känner inte honom längre..
jag känner inte bandet som vi en gång delade.. han o jag som de enda riktiga syskonen...
jag känner mer samhörighet till min katter nu.. men de delar mitt liv de gör inte han...
hur allt kommer gå återstår att se.. nästa år dan efter hans 30 års dag släpps han... hur allt kommer att gå får vi se då... de kanske e bra i början sen skit eller så håller de sig bra.. man kan aldrig veta o de sa jag till honom idag...
men han har mkt att bevisa för mig sen den dagen för 2 år sen då han svek mig totalt.. de e nog den känslan som sitter kvar som en igel...
jag vet att de kan finnas de som läser min blogg i känner mig menar på att jag inte ska skriva som jag gör men jag måste väl få skriva av mig.. jag e inte den som pratar eller säger hur jag känner.. känslor e nåt som jag har väldigt svårt att visa o prata om.. men de e sån jag e bara att acceptera.. men i alla fall de som tar illa vid sig av vad jag skriver behöver inte läsa.. de e här jag kan vara öppen för totala främlingar o även de som e mig nära.. men vill man veta nåt så får man läsa sig till de för ni får inte mkt ut av att fråga mig...
That's Life..
nu ska jag plocka ut mina linser o tvätta av mig sen blir de pyjamas o sängen för min del.. har ju den roliga delade turen framför mig.. blö.. men kan vila när jag har några timmars ledigt om jag inte fastnar vid datan som vanligt hehe=)
sen när man slutat ska man in till staden för att träffa en mkt speciell person... skulle egentligen träffats idag men jag va totalt färdig efter all stress så jag behövde ha lite egentid för mig själv o ja nu har jag fått de plus att jag skrivit av mig....
nu e allt mkt bättre..
så jag hoppas på en mysig o trevlig kväll imorgon sen vet man ju inte när vi ses igen=(
natti natti på er gott folk...
jag har sedan i två års tid ägnat en hel del tankar åt honom.. både bra och dåliga.. men har han tänkt på mig egentligen?
nu tog jag ännu en gång första steget... varför kan han aldrig visa en enda känsla..
mamma frågade mig hur de kändes att träffa honom.. ledsamt glädje nåt???
men nej jag kände inget när jag träffade honom jag va som ett tomt skal tyvärr.. kunde jag inte ha känt nåt? men de kanske va min själ som sa till mig att jag gett upp att han aldrig kommer ändra på sig...
de e synd men han bevisar inget för mig...
han pratade en hel del om att han nu insett en massa.. men om han nu gjort detta varför gick han då "på" min kollega o vän om att vi arbetar ihop o att han inte visste de o så.. ehh han behöver väl inte veta allt om mig egentligen.. kanske den dan då han visar lite mer intresse för att få lära känna mig igen så kanske.. men tills dess så e han samma person som han varit de senaste åren...
jag älskar självklart min bror o de har varit en börda att inte varit vän me honom.. men efter idag när jag inte kände nåt då visste jag att mitt hopp va borta.. om de kan komma tillbaka de vet jag inte de återstår att se... men jag kommer ändå att minnas han för den han kan va eller kunde kanske de bara e nu.. jag vet inte länhgre jag känner inte honom längre..
jag känner inte bandet som vi en gång delade.. han o jag som de enda riktiga syskonen...
jag känner mer samhörighet till min katter nu.. men de delar mitt liv de gör inte han...
hur allt kommer gå återstår att se.. nästa år dan efter hans 30 års dag släpps han... hur allt kommer att gå får vi se då... de kanske e bra i början sen skit eller så håller de sig bra.. man kan aldrig veta o de sa jag till honom idag...
men han har mkt att bevisa för mig sen den dagen för 2 år sen då han svek mig totalt.. de e nog den känslan som sitter kvar som en igel...
jag vet att de kan finnas de som läser min blogg i känner mig menar på att jag inte ska skriva som jag gör men jag måste väl få skriva av mig.. jag e inte den som pratar eller säger hur jag känner.. känslor e nåt som jag har väldigt svårt att visa o prata om.. men de e sån jag e bara att acceptera.. men i alla fall de som tar illa vid sig av vad jag skriver behöver inte läsa.. de e här jag kan vara öppen för totala främlingar o även de som e mig nära.. men vill man veta nåt så får man läsa sig till de för ni får inte mkt ut av att fråga mig...
That's Life..
nu ska jag plocka ut mina linser o tvätta av mig sen blir de pyjamas o sängen för min del.. har ju den roliga delade turen framför mig.. blö.. men kan vila när jag har några timmars ledigt om jag inte fastnar vid datan som vanligt hehe=)
sen när man slutat ska man in till staden för att träffa en mkt speciell person... skulle egentligen träffats idag men jag va totalt färdig efter all stress så jag behövde ha lite egentid för mig själv o ja nu har jag fått de plus att jag skrivit av mig....
nu e allt mkt bättre..
så jag hoppas på en mysig o trevlig kväll imorgon sen vet man ju inte när vi ses igen=(
natti natti på er gott folk...
Kommentarer
Trackback
