Carpe Diem

för en stund sedan kom en enrom saknad upp inom mig...

saknaden av Zanna e svår tuff o man försöker kämpa för att gå vidare...
men de e inte alltid de lättaste..
jag känner mig tom när saknaden efter henne kommer..

du skulle bli 25 i år gumman.. vi andra får uppleva denna dag men inte du... men ska fira dig vid din grav ssom du nu har fått... nej jag har inte varit vid den för än så länge tar de emot.. men vi e några som pratar om att åka dit tillsammans..
men vill jag de eller jag vill ta de i min egna takt o vara där själv?

usch nu sjunger en snubbe tears in heaven... kan de bli jobbigare nu?

blö ska slänga iväg ett sms till en person o se om han kan få mig på bättre humör.. kanske muta han om att komma hit o hålla mig lite sällskap.. de e inte samma sak om mamma e här...
även om vi står varandra nära så e de ingen i min familj som står mig lika nära som mina vänner...

Zanna va en sån person som jag inte hade så mkt kontakt men när vi väl snackade o sågs så va de som om vi aldrig varit utan varandra..
Zanna du e älskad o saknad!!!